amandagroove

Jag (och andra som har anledning,och som fått lov) brukar kalla mej "bitterfitta", givetvis välförtjänt. Jag e inte så himla bitter egentligen, dvs, rätt stor procent e oceriöst drivande m mej själv, en stor del en image ja drar över mej och en liten del sanning.

Men iaf, för att effektivisera mej lite, det jag vill komma fram till är det att jag nu förklarar mej själv bitterfri! Jag har ett jobb där jag var dag tar emot samtal där 50% är riktiga bitterfittor. Jag kan inte ens jämföra mej själv m dom, och ska ja det ändå så blir jag muntergök-kategoriserad!
Ett samtal; en risig, sönderrökt gammal förortskärring har inga kanaler på tv:n, jag meddelar att vi stängt av tv:n pga obetald räkning. Hon blir sur o undrar va i helvete hon ska göra under helgen utan tv?! Betala dina räkningar i tid, och du behöver inte ens fundera på det, blir mitt svar. Hon blir grinig och gnällig och menar att "jag måste ju förstå att hon inte kan sitta utan tv". Givetvis bryr jag mej inte, men tanken slår mej att den där gamla nuckan är tillräckligt gammal för att ha varit m om en barndom utan att tv:n var uppfunnen. Jag vill uppmana henne att minnas de tiderna för att komma på en sysselsättning, men håller tyst så jag inte får sparken. Men ja ger henne 5 dar att betala utebliven räkning och öppnar kanalerna åt henne. Och detta gör jag just för att jag inte e lika bitter som förortskärringen, och för att jag inte förlorar på att göra henne nöjd. Och för att det vore ju heeemsk tråkigt om hennes fritid nu föll i bitar pga mej.
Så nej, ja e faktiskt inte en bitterfitta.