Fas 2 -Infierno.


Juldagen.
Jag e på väg hemåt och benen viker sig för varje steg jag tar. Ingen hör än mindre lyssnar när jag förklarar att jag mår dåligt. Jag talar som vanligt till döva öron, kanske pga att det är öde ute, ser inte en själ. Det blåser snö i mitt ansikte, och jag borde frysa, men det gör ja inte. Tvärtom, jag kokar och det känns som kroppen ska explodera pga överhettning. Sista biten är outhärdlig då hjärtklappningen har tagit över kontrollen, huvudet dunkar o näsblod rinner. Känns som om jag har fått 1000 knivhugg i kroppen, men trots detta släpar jag mej flåsande den sista biten hem, precis som om jag tagit den sista chansen till överlevnad.

Jag lägger mej i sängen o tittar på Dansar Med Vargar o äter apelsin. Gråter floder när häst+varg dör. Jag somnar vaknar somnar vaknar somnar drömmer tonvis mardrömmar.
Vaknar av väckerklockan i en pöl av svett. Tar mej upp m dunkande huvud och svullen hals till köket. Blöder näsblod igen. Inser att jag borde tillbringa resten av dagen i sängen.
Somnar igen. Svettas, vaknar, somnar, drömmer mardrömmar. Tar en sömntablett, sover djupt äntligen.
Vaknar i svettpöl igen, kroppen svider pga för mkt tid liggandes i sängen. Ögon svider till o med.
Tittar på fler filmer.
Önskar att mamma var här och tycker förskräckligt synd om mej själv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0